VI SKA TILL...

älskade Sophie och jag drog i tisdags till Hultsfred och festivallivet som skulle levas i fem hela dagar. I vårat camp bodde också Mats, Landin the svin, peddoAnton och Kristoffer, mycket trevligt må jag säga. Det ösregnade när vi satte upp tältet, våra grannar var efterblivna (och tjuvar?), bajamajor, små idioter till folk och ett hårt liggunderlag. Det kändes verkligen att något (några) saknades och på Regina Spector- konsterten brast allt, och tårarna rann under hela konsterten medan anton försökte trösta oss med kramar och torkade bort tårarna. det är inte många som vågar sig fram när världen rasar samman och man bryter ihop, så anton var väldigt stark där, och välbehövlig. Musiken var bra iallafall, och det är väl huvudsaken. Det blev The Killers, Ludacris, Ice Cube, SMK, The Klaxcons, The Sounds, Kings of Leon, Mando Diao, Frans Ferdinand, Regina Spector och John Me. (Jag har säkerligen glömt något band) Humorn har aldrig varit så låg och underhållande som den var på hultan. Vi är skadade.