i don't have the will to work it through

Man har gått igenom så mycket sen den 28e februari, ändå förstår man inte vad som har hänt. Man har sett dom i sina kistor, utan hjärtslag, begravning och chocktillstånd. Dom finns där, dom är ju där på bilden, deras röster finns kvar i röstbrevlådan och deras facebook är så levande. Dom finns ju kvar. Hur ska man någonsin kunna förstå? Det gör alldeles för ont när man inser för en sekund att man aldrig någonsin kommer få se dom igen, höra dom skratta eller krama om dom. Vad är jag utan er? Jag har tappat min identitet på vägen, och blivit en ny människa som jag inte känner igen alls. Saknaden är obeskrivligt grym och jag finner inga ord längre.