for nothing now can never gone to any good.

Jag trodde att det värsta var över nu, men jag hade fel. Det blir bara värre, ju längre tid det går. I början var det bara chock och förnekelse. Det har nu gått över till en helt annan fas som jag inte rikigt kan sätta ord på. Jag känner inte igen personen jag ser i spegeln, utan jag ser bara en svag person som stirrar i tomma intet, och som har förlorat sig själv fullständigt. Jag är disträ och tyngden över bröstet verkar bara öka och paniken stiger inombords i takt med tankarna. Igår var vi hos Greens och fick se en scrapbook som en av Emmelis kompisar hade gjort om henne, med bilder i. Det stod vissa minnen de delade tillsammans med även ord som "omtänksam" och "rolig". Denna beskrivning passar oftast in på alla människor, och det är verkligen inte min bild av Emmeli. Inga ord kan beskriva vad hon betyder och vad hon har för plats i mitt liv, eller vad hon är.