Wednesday, 14 October 2009

i'm gonna love you girl, until the end of time.

Baby, det är din födelsedag idag. Du kommer aldrig att bli aldrig tjugoett, utan stannar vid tjugoår, fyramånader och tvåveckor. Jag skrev på din facebook idag, för första gången sen du försvann. Bland "hoppas du äter änglatårta" och många som tänker på dig trots att dom inte känner dig alls. Jag blev arg på dom som tror sig vara dig nära, och jag vill försvara dig från allt ont och elakt skriveri, trots att jag vet att det var skrivet med saknad i deras hjärtan.

Jag hade lovat mig själv att inte vara en sån som söker uppmärksamhet genom att skriva på din wall, bara för att visa att jag kände dig eller vet vem du är åtminestone, men jag var tvungen att skriva och blotta min saknad. För det är inte för deras skull jag skrev, det är för din skull. (innerst inne hoppas jag nu att du läser detta och finns närmare än vad alla andra säger)

Jag hoppas inte att du äter änglatårta, eftersom jag finner detta fenomen eller ord otroligt lamt. Jag hoppas att du är lycklig och slapp ha ont när ni var i bilen. Jag önskar att du vore här eller att jag vore där, med dig. Jag hatar den tanke om att jag missade dina sista fyra månader och tolv dagar, men jag kan inte spola tillbaka tiden, även om jag så gärna vill, my dearest.
Du är en ängel nu, och det tar emot att säga. Änglatårta eller inte, du är en av himlens snyggaste och finaste änglar och jag menar inte finaste som i "fin du är i håret" utan ditt inre skiner ut och du lyser så gudomligt, som du alltid har gjort.

Du vet att jag älskar dig, kamrat.

No comments: