Veckan har passerat ganska smärtfritt, och nu ösregnar det ute. Hösten kom när man minst anade och puttade undan sommaren totalt med kyla och röd/gula löv. Det har blivit mycket träning på sista tiden, men det är bara skönt att kunna ta ut allt som gnager inombords genom fysisk aktivitet, och på köpet får man muskler och mindre som dallrar.
Jag borde inse mitt egna värde, men tyvärr blir det inte alltid så, och man stoppar sig själv i skymundan.
(note to myself: var inte så naiv, och du är värd mycket bättre än så.)
Jag har även varit en sväng hos kuratorn, och det känns skönt att höra från någon som inte står mig nära eller känner mig överhuvudtaget att det får ta tid, och man får och ska sörja, och det är okej att gråta, även om det är bland folk som bara sprutar ut testosteron och vill inget annat än att visa sin manlighet genom att slå på en säck.
No comments:
Post a Comment