jag hatar det här, när min egna rädsla sätter gränser och man går mer bakåt än framåt. Rädslan över att behöva förlora någon, igen. Rädslan att gå igenom allting, igen. Rädslan över att befinna sig själv i livet, utan sin klippa, igen.
(Det börjar sjunka in nu, älskling.)
No comments:
Post a Comment