alla helgona

tända ljus, mörker och saknad.

Det är skönt att ha en plats att gå till, för att minnas eller bara vara, men det är så svårt att se deras namn på en gravsten, att inse att det är sant, det har hänt, dom ligger där nu.

ily

2 - 3

Allting verkar så mycket enklare när man är runt två -tre år.

Man förväntar sig att alla väntar på en, och när man väl dyker upp så har man gjort deras dag. Om man vill ha något, är det bara att ta det från kompisen som står jämte dig. Det värsta som kan hända i din värld är att din kompis tar din leksak eller att mamma/pappa tar dig till det hemska stället kallat dagis. Man behöver inte ens klä på sig själv, välja kläder själv eller ens köpa dom själv. Allting kretsar runt en själv, och man är jordens mittpunkt.

hjärtat mitt..

Igår var det åtta månader sen livet bytte riktning och du slutade att andas.

jag saknar dig mer än ord kan säga.
och det blir bara värre eftersom jag, sakta men säkert, inser att du aldrig kommer hem igen. Varje dag vaknar jag med hopp om att allting bara är en mardröm, och jag somnar helt förtvivlat då jag inser att det är den grymma verkligheten.

din ärta!

igår på jobbet var det fisk, potatis och ärtor som stod på menyn. Jag fick sitta jämte två småbarn, som mer än gärna delade med sig av sina nedsölade, mosiga och snoriga ärtor, hyggligt. Inte konsigt att jag går runt och spritar mina händer med alcogel dagen i ända..

minsko. ellernästan.

Jag drömmer om dessa skor i hemlighet, då jag kan bli tretton centimeter längre.

...

Je ne peux te voir, ni te toucher
Je ne peux te serrer ou t'embrasser
Je ne peux que t'imaginer dans les brumes de ma pensée

potatisgratäng, jatack.

Lördagen spenderades i Eksjö, där en glad och munter William visade sina skills i köket och bjöd på potatisgratäng med massvis med lök i (William älskar lök, speciellt rå lök), pepparstek som var man var tvungen att tugga i tio minuter/tugga, och sås på det. bra jobbat, Wille!

Annars så har helgen bjudit på fika med elias, choklad framför idol, åka tåg och buss, lyssna på hög musik i bilen och sjunga med för full hals, traska runt i mössa i duggregnet, vrida tillbaka klockan en timme - vintertid, gå upp tidigt (jag skulle se the biggest loser) i tro om att klockan är åtta på morgonen, när den egentligen är sju för att sen bittert gå och lägga sig igen, och nu ska helgen förhoppningsvis avslutas med true blood och lite vänskap.

william & potatisgratängen.

Här ser vi en stolt William med potatisgratängen.

du måste finnas.

när du har krämpor som du klagar över dagligen för varje människa du möter, är dement och använder käpp, då får du dö.

men jag vill inte förlora dig.
även om du flyttar utomlands och ur mitt sikte för kanske alltid, ditt hjärta måste slå. för min skull, för du måste bara finnas.

tss...

Det mamma inte förstår är att choklad är till för att ätas, även om hon gömmer det i ett skåp ingen kollar i.

jobb

Jag har jobbat tre dagar av fem denna veckan, och det är första veckan i oktober som jag jobbar. Bra jobbat! Två dagar på dagis och en dag i skola. Jobba i skola var nytt, och väldigt spännande och nervöst. Jag skulle ta hand om en klass fylld med nio-åringar. Dagen var även tema-dag eller en "värdegrund-dag", då barnen ska lära sig lite om värderingar och hur man ska vara en bra kompis och "tänka rätt" i olika situationer. Jag fick ta hand om station 1, där barn från ålder 6 - 9 samlades. Barnen fick sitta i ring, med ett barn i mitten, och sen fick alla ge var sin komplimang eller kommentar om yttre- eller inre egenskaper. Det blev mest yttre men det är bättre än inget. Även fröken Eline fick sitta i mitten och fick ta emot kommentarer som "Du har en fin klocka", "du är snygg", "du har fina ögon, fin näsa och mun men ingen fin rumpa", "du är smal", "du har fint hår", "Du är fräsh, cool och har humor". Skoldagen gick bra och jag trivdes ovanligt bra att jobba i skola, med lite äldre barn.

mjao?

Besök hos kuratorn stod på schemat idag, och vi började prata om jobb och att man blir dömd efter vad man jobbar med. Hon berättade att i Afrika döms man efter hur många fruar man har och hur stor familjen är. Det ska jag också börja med: "Jotack, jag ska skaffa katt när jag flyttar hemifrån.."

fel av mig..

katastrofal träningen igår. Sparring stod på schemat efter lite fys, och jag fick möta en pojk som är så mycket starkare än mig och han fick en fullträff i magen. Luften slogs ut och tårarna brände i ögonen. fysisk smärta omvandlas till psykisk och jag bröt ihop totalt när jag väl var hemma och i mammas famn. Det går tydligen inte att bita ihop och låtsas att allting är bara så bra tills det inte går längre och man faller totalt och förtvivlat.

i hate this part right here

jag hatar det här, när min egna rädsla sätter gränser och man går mer bakåt än framåt. Rädslan över att behöva förlora någon, igen. Rädslan att gå igenom allting, igen. Rädslan över att befinna sig själv i livet, utan sin klippa, igen.

(Det börjar sjunka in nu, älskling.)

fortsättning..

Ella sprudlade av glädje över att komma till Habo

väckarklockan smiter eller visar sin bästa sida?

nakenfisen och farmor

Ella med morötter, blommor och lite höns

söndagens väckarklocka

shoes.

DAGENS INKÖP.

42

Veckan har innehållit träning, både gym och boxning. Gymmandet börjar ta sig nu och man märker att muskler som man inte visste fanns dyker helt oväntat upp. Det har även blivit en tripp till Ullared med sylle&anna + två av deras kompisar. Jag åkte delvis dit för att hitta ett par skor, men hittade en mysig tröj/klänning istället. Sylle hittade skor däremot. Tanter/kärringar/damer med shopping i sikte och en kundvagn i högsta hugg är inte att leka med, speciellt inte på ullared då det kryllar av dem. En ansiktsbehandling hanns med i veckan, och min hy har fått komplimanger. Det går framåt, sakta men säkert och mellan alla stress-utbrott-hormon-finnar går det framåt. Man ska unna sig lite någongång då och då. Det är skönt att kunna skämma bort sig lite, med ansiktsbehandling eller nya skor eller annat som får en att bli glad och nöjd med sig själv. Man kan inte älska någon annan om man inte älskar sig själv först, har jag hört. Fika hos fru Green var det igår som gällde, och det är så otroligt skönt att bara sitta och prata om vardagen men även om Emmeli och hennes påhitt.

fasters lilla ögonsten på besök.

Lilla pyret kom till Habo och förgyllde tillvaron lite.Väckning med "snälla" klappar på kinden och försök till att säga "Eline". Jag är en stolt faster.

ett får i bilen.

mammas kommentar i bilen hem från vinprovningen:

"nu kommer Eline tro att jag har druckit, men det vet hon ju redan om!"

365

Det är 365 dagar sen jag kramade om dig för sista gången.

till dig, älskade kamrat.

i'm gonna love you girl, until the end of time.

Baby, det är din födelsedag idag. Du kommer aldrig att bli aldrig tjugoett, utan stannar vid tjugoår, fyramånader och tvåveckor. Jag skrev på din facebook idag, för första gången sen du försvann. Bland "hoppas du äter änglatårta" och många som tänker på dig trots att dom inte känner dig alls. Jag blev arg på dom som tror sig vara dig nära, och jag vill försvara dig från allt ont och elakt skriveri, trots att jag vet att det var skrivet med saknad i deras hjärtan.

Jag hade lovat mig själv att inte vara en sån som söker uppmärksamhet genom att skriva på din wall, bara för att visa att jag kände dig eller vet vem du är åtminestone, men jag var tvungen att skriva och blotta min saknad. För det är inte för deras skull jag skrev, det är för din skull. (innerst inne hoppas jag nu att du läser detta och finns närmare än vad alla andra säger)

Jag hoppas inte att du äter änglatårta, eftersom jag finner detta fenomen eller ord otroligt lamt. Jag hoppas att du är lycklig och slapp ha ont när ni var i bilen. Jag önskar att du vore här eller att jag vore där, med dig. Jag hatar den tanke om att jag missade dina sista fyra månader och tolv dagar, men jag kan inte spola tillbaka tiden, även om jag så gärna vill, my dearest.
Du är en ängel nu, och det tar emot att säga. Änglatårta eller inte, du är en av himlens snyggaste och finaste änglar och jag menar inte finaste som i "fin du är i håret" utan ditt inre skiner ut och du lyser så gudomligt, som du alltid har gjort.

Du vet att jag älskar dig, kamrat.

i can't see the light.

ett tomt hjärta eller ett hjärta fyllt av kärlek, och klicka på skicka.
Skillnaden kan vara så enormt stor när den skrivs ut i <3 - formen. Luta huvudet åt höger och du kommer se kärleken, eller?

Jag förstår mig inte på folk. Hur kan de vara så hjärtlösa och bara söka uppmärksamhet genom andra människors smärta och sorg? Du kände henne inte ens, men ändå insisterar du på att skriva helt öppet om hur mycket du saknar henne.

Hela veckan kommer vara ett töcken av oändlig saknad, men ändå måste jag ta mig igenom det och hoppas på bättre tider. tänk om min tid redan har varit då? Jag dog ju med dig, älskling. Rent själsligt iallafall, men det räknas ju inte. Jag vill inte vara med längre. Det gör för ont.

justin bieber.

låten som träffar rätt idag.

http://www.youtube.com/watch?v=i1zuN17t51A&feature=player_profilepage#

tänk om..

Tänk om man kunde få glömma världen för en liten stund, och bara dyka ner i ett hav av dun och simma runt där ett tag utan att behöva bry sig ett dugg om omvärlden eller om tankarna som bara blir större och större inombords, bristen på jobb och pengar eller att mina skor har ett stort hål i sig.

"du är mitt hjärta, det vet du."

Det är så overkligt, älskling. Jag vill inte släppa taget om dig, eller vara utan dig. Jag skulle ge vad som helst för att se dig le en sista gång eller bara höra dina hjärtslag. Saknaden går inte att beskriva och jag går sönder inombords.

bland röda löv och testosteron.

Veckan har passerat ganska smärtfritt, och nu ösregnar det ute. Hösten kom när man minst anade och puttade undan sommaren totalt med kyla och röd/gula löv. Det har blivit mycket träning på sista tiden, men det är bara skönt att kunna ta ut allt som gnager inombords genom fysisk aktivitet, och på köpet får man muskler och mindre som dallrar.

Jag borde inse mitt egna värde, men tyvärr blir det inte alltid så, och man stoppar sig själv i skymundan.
(note to myself: var inte så naiv, och du är värd mycket bättre än så.)

Jag har även varit en sväng hos kuratorn, och det känns skönt att höra från någon som inte står mig nära eller känner mig överhuvudtaget att det får ta tid, och man får och ska sörja, och det är okej att gråta, även om det är bland folk som bara sprutar ut testosteron och vill inget annat än att visa sin manlighet genom att slå på en säck.

F O B

I've got troubled thoughts and the self-esteem to match
what a catch

They say the captain goes down with the ship
So, when the world ends, will God go down with it?

låten som går på repeat idag.
Fall Out Boy - What a catch

visdomsord och bonzaiträdet

Min tränare är en mycket klok man.

Gustav säger: Allvarligt talat vad fan håller vi på med. vi har potential att nå hur långt som helst men hålls tillbaka av våra egna tankar. Kanske är du som ett bonzaiträd som blivit tuktat och klippt av livet så mycket att du inte isett din potential att växa dig stor. Eller är du kanske den indiska elefanten som binds vid en träpåle som barn, stretar och stretar och ger till slut upp.
Med följden att den som vuxen med lätthet kan slita sig loss men ändå inte gör det för att den har gett upp.


jag är ett bonzaiträd.