Det känns tryggt att veta att jag får sällskap på toaletten då katten insisterar på att agera sällskap i form av en spinnande hårboll. Om jag har tur stannar hon bara på golvet och rullar runt, annars brukar hon vilja sitta i knät medans man kissar.
Nu låter det som att jag kissar med öppen dörr, vilket inte är fallet utan katten tassar på dörren tills jag får nog och öppnar.
Lägenheten börjar kännas som ett hem nu, äntligen.
Gardiner och blommor finns runt fönstrena och det känns bara hemtrevligt och alldeles underbart.
Kvar att göra är balkongen men den kan vänta ett tag, den är iskall nu ändå.
Tänk att man kan fästa sig så vid en liten pälsboll.
pälsbollen som tar sambons plats i sängen när han är iväg och jobbar, eller som spinner utan att man ens rör henne. Dagliga utskällningar är väntat när man har lämnat henne ensam, oberoende på hur länge man har varit borta, så jamar hon högt och ljudligt och springer i sicksack mellan fötterna på en.
No comments:
Post a Comment