äsch.

Jag har en hatkärlek till facebook.

kärlek då det är mysigt att ha kontakt med sina vänner, se och ha kontakt med gamla klasskompisar & barndomsvänner. Bläddra igenom festbilder och läsa om hur bakis alla är på deras statusar. Det är kul att snoka, och då fungerar facebook alldeles utmärkt.

Jag hatar facebook då man blir så lättillgänglig.
Alla har vi en liten attentionwhore inom oss som blomstrar på facebook då man kan få kontakt med människor som har haft betydelse. Chatfunktionen har tagit över msn, fast på en helt annan nivå. man kan peta på folk, visa sitt intressa genom att peta på deras profil, säga att "jag finns." hur många "likes" kan jag få på min status?
"went from being in a relationship to single" syns allt mer, och jag tappar tron på kärleken som syns på facebook. Hur många vänner har man i sin vänlista som man faktiskt pratar med i verkliga livet? Har man dom för att snoka och se vad som händer i deras liv eller anser man sig själv faktiskt vara deras vän?
Dödsbud på facebook, det finns inget värre..
jag hatar det.