
Tuesday, 31 January 2012
Monday, 30 January 2012
Sunday, 29 January 2012
Wednesday, 25 January 2012
Sunday, 22 January 2012
"Jag nös.. faktiskt"
Jag hade en trevlig tjejkväll igår, sådana kvällar behövs!
Kvällen började med tjejsnack hos caroline, för att sedan fortsätta vidare till nästa stop och till slut hamnade vi på Karlssons.
Det är lustigt, själva förfesterna är oftast roligare än krogen.
Kvällen började med tjejsnack hos caroline, för att sedan fortsätta vidare till nästa stop och till slut hamnade vi på Karlssons.
Det är lustigt, själva förfesterna är oftast roligare än krogen.
one little thing.
"Have you ever read something that killed you inside? Like a text or someone's status. Everything was going fine until you accidentally came across something you didn't want to read. Or found out something you were better off not knowing. It's almost as if it was posted just to purposely hurt you. But you constantly read it over and over again to torture yourself. It sucks how one little thing can ruin your whole day"
Friday, 20 January 2012
Wednesday, 18 January 2012
Monday, 9 January 2012
äsch.
Jag har en hatkärlek till facebook.
kärlek då det är mysigt att ha kontakt med sina vänner, se och ha kontakt med gamla klasskompisar & barndomsvänner. Bläddra igenom festbilder och läsa om hur bakis alla är på deras statusar. Det är kul att snoka, och då fungerar facebook alldeles utmärkt.
Jag hatar facebook då man blir så lättillgänglig.
Alla har vi en liten attentionwhore inom oss som blomstrar på facebook då man kan få kontakt med människor som har haft betydelse. Chatfunktionen har tagit över msn, fast på en helt annan nivå. man kan peta på folk, visa sitt intressa genom att peta på deras profil, säga att "jag finns." hur många "likes" kan jag få på min status?
"went from being in a relationship to single" syns allt mer, och jag tappar tron på kärleken som syns på facebook. Hur många vänner har man i sin vänlista som man faktiskt pratar med i verkliga livet? Har man dom för att snoka och se vad som händer i deras liv eller anser man sig själv faktiskt vara deras vän?
Dödsbud på facebook, det finns inget värre..
jag hatar det.
kärlek då det är mysigt att ha kontakt med sina vänner, se och ha kontakt med gamla klasskompisar & barndomsvänner. Bläddra igenom festbilder och läsa om hur bakis alla är på deras statusar. Det är kul att snoka, och då fungerar facebook alldeles utmärkt.
Jag hatar facebook då man blir så lättillgänglig.
Alla har vi en liten attentionwhore inom oss som blomstrar på facebook då man kan få kontakt med människor som har haft betydelse. Chatfunktionen har tagit över msn, fast på en helt annan nivå. man kan peta på folk, visa sitt intressa genom att peta på deras profil, säga att "jag finns." hur många "likes" kan jag få på min status?
"went from being in a relationship to single" syns allt mer, och jag tappar tron på kärleken som syns på facebook. Hur många vänner har man i sin vänlista som man faktiskt pratar med i verkliga livet? Har man dom för att snoka och se vad som händer i deras liv eller anser man sig själv faktiskt vara deras vän?
Dödsbud på facebook, det finns inget värre..
jag hatar det.
klump i magen & ett konstigt humör.
Jag försöker klura ut hur jag ska göra för att ta mig ur denna onda cirkel.
Hur ska jag kunna lita på att personen i mitt liv inte försvinner..
Det är snart 3 år sen ni försvann och jag är lite upp och nervänd.
Jag har även insett den romantiska tanken att spara sig till bröllopet, den gåvan man ger till sin man när man lovat varandra evig kärlek. Det är nog bara för att jag har lite svårt (nu ljög jag - väldigt svårt)för ex och gamla kärlekar just nu.
Det som hänt i det förflutna kan jag inte ändra, men vad gör man när det förflutna kommer ikapp än, och påminner en om sin existens vad man än gör?
Jag vill bara leva vidare i min bubbla, som om ingenting har hänt..
Hur ska jag kunna lita på att personen i mitt liv inte försvinner..
Det är snart 3 år sen ni försvann och jag är lite upp och nervänd.
Jag har även insett den romantiska tanken att spara sig till bröllopet, den gåvan man ger till sin man när man lovat varandra evig kärlek. Det är nog bara för att jag har lite svårt (nu ljög jag - väldigt svårt)för ex och gamla kärlekar just nu.
Det som hänt i det förflutna kan jag inte ändra, men vad gör man när det förflutna kommer ikapp än, och påminner en om sin existens vad man än gör?
Jag vill bara leva vidare i min bubbla, som om ingenting har hänt..
Friday, 6 January 2012
jag passar på.
Jag passar på att pyssla om mig själv när sambon jobbar natt
- glider runt i one piece, ansiktsmask och kontroll över fjärrkontrollen. Även feta crémer i ansiktet mot fnösket som ska vara min hy just nu.. naglarna har fått sig en omgång färg också.
Det gäller att passa på.
- glider runt i one piece, ansiktsmask och kontroll över fjärrkontrollen. Även feta crémer i ansiktet mot fnösket som ska vara min hy just nu.. naglarna har fått sig en omgång färg också.
Det gäller att passa på.
bollen.
Det känns tryggt att veta att jag får sällskap på toaletten då katten insisterar på att agera sällskap i form av en spinnande hårboll. Om jag har tur stannar hon bara på golvet och rullar runt, annars brukar hon vilja sitta i knät medans man kissar.
Nu låter det som att jag kissar med öppen dörr, vilket inte är fallet utan katten tassar på dörren tills jag får nog och öppnar.
Lägenheten börjar kännas som ett hem nu, äntligen.
Gardiner och blommor finns runt fönstrena och det känns bara hemtrevligt och alldeles underbart.
Kvar att göra är balkongen men den kan vänta ett tag, den är iskall nu ändå.
Tänk att man kan fästa sig så vid en liten pälsboll.
pälsbollen som tar sambons plats i sängen när han är iväg och jobbar, eller som spinner utan att man ens rör henne. Dagliga utskällningar är väntat när man har lämnat henne ensam, oberoende på hur länge man har varit borta, så jamar hon högt och ljudligt och springer i sicksack mellan fötterna på en.
Nu låter det som att jag kissar med öppen dörr, vilket inte är fallet utan katten tassar på dörren tills jag får nog och öppnar.
Lägenheten börjar kännas som ett hem nu, äntligen.
Gardiner och blommor finns runt fönstrena och det känns bara hemtrevligt och alldeles underbart.
Kvar att göra är balkongen men den kan vänta ett tag, den är iskall nu ändå.
Tänk att man kan fästa sig så vid en liten pälsboll.
pälsbollen som tar sambons plats i sängen när han är iväg och jobbar, eller som spinner utan att man ens rör henne. Dagliga utskällningar är väntat när man har lämnat henne ensam, oberoende på hur länge man har varit borta, så jamar hon högt och ljudligt och springer i sicksack mellan fötterna på en.
Thursday, 5 January 2012
...
“He’s not perfect. You aren’t either, and the two of you will never be perfect. But if he can make you laugh at least once, causes you to think twice, and if he admits to being human and making mistakes, hold onto him and give him the most you can. He isn’t going to quote poetry, he’s not thinking about you every moment, but he will give you a part of him that he knows you could break. Don’t hurt him, don’t change him, and don’t expect for more than he can give. Don’t analyze. Smile when he makes you happy, yell when he makes you mad, and miss him when he’s not there. Love hard when there is love to be had. Because perfect guys don’t exist, but there’s always one guy that is perfect for you.”
det kallas tvivel.
i slutändan är det inte upp till mig att ändra dig (hur mycket jag än vill)
det är bara du som kan.
det är bara du som kan.
"The truth is, everyone is going to hurt you. You just got to find the ones worth suffering for.”
- Bob Marley
Tuesday, 3 January 2012
Subscribe to:
Posts (Atom)