utan säkerhetsnät.

Det sägs att kärleken dyker upp när man minst anar det, när man inte letar efter den och jag har lekt ovetandes nu i 22 år, men kärleken har inte dykt upp än, eller står den mitt framför näsan på mig?

Jag tittar på mina föräldrar, och ser deras kärlek växa för varje dag. Min mor säger att hon fortfarande är kär och att det pirrar i magen, efter mer än trettio år tillsammans. Kärleken växer tydligen om man tar hand om den. Den är som en blomma, man måste vattna den för att den ska blomma ut, or so i've heard.

Jag ser mina två bröder, som hittat kärleken. Gift & barn, och sambo. De är sju och sex år äldre än mig, och jag känner mig verkligen yngst i familjen. En del av mig vill hitta min själsfrände, någon som håller om mig och aldrig släpper taget. Oftast blir det dock så att folk släpper taget medan man själv håller kvar som om ens liv hängde på det. å andra sidan vill jag inte bli sårad, och en del av mig håller avstånd på grund av det, jag är rädd att misslyckas. att bli dumpad efter tre veckor, eller få veta att ens känslor inte är besvarade.

Det sägs att man ska attackera sina rädslor, att det kommer att stärka en, och det stämmer säkerligen. Det kanske är dags att hoppa utan säkerhetsnät..