veckans utmaning - att inte platta håret utan låta mina naturliga lockar få leva ut. lockarna har fått beröm, och samtidigt är det bra att låta håret vila från fön & plattång, or so they say.
ibland kan det vara bra & mysigt att sakna någon, något att längta och drömma efter. men just nu är jag trött på att sakna människor i mitt liv.jag kommer bära med mig denna saknad livet ut, och ingenting kan dämpa den. jag är trött på att sakna, att se dig överallt och veta att det är inte du, bara mitt sinne som spelar mig ett spratt.
jag drömde om dig inatt, hjärtat. söta pussar & 'jag älskar dig', och jag höll om dig, jagvillintesläppataget. tills jag vaknade, gnuggade mina ögon och insåg att det bara var en dröm. duärborta. föralltid. (jag har en bild på din gravsten, älskling. finn ett fel i den meningen. din. din.dinjävlasten.)
ibland förstår jag mig inte på livet. det vore enklare om allting vore svart eller vitt, men det är en gråskala med tusen olika nyanser och ingenting är någonsin enkelt. det blir vad man gör det till, jag vet, men när blir livet enkelt och älskvärt igen? och varför drabbas vissa människor av svårigheter medan andra bara glider igenom livet, njutandes och ovetandes. varför är kärlek så svårt ibland & varför kan den försvinna? en gång älskad, alltid älskad. men ibland av fel person. jag har svårt att släppa in folk i mitt liv, jag beskyddar det lilla hjärta jag har kvar med all min kraft, men är det rätt? jag träffade igår en gammal flamma. han blev osäker och låtsades som om allting var som vanligt. men duharfel. ingenting är som innan. du har gått vidare medan jag har fullt upp med att hålla huvudet ovanför ytan, att andas. lugnt och fint.han fanns vid min sida medan tårarna strömmade ur ögonen och höll min hand. inga ord behövdes, han förstod att det gjorde ont och accepterade det. och sen försvann han. eller puttade jag bort honom? antagligen både och.
det lustiga är att, även om jag stretar emot och inte vill, så går man vidare. och det gäller inte bara svunna kärlekar eller flingar, utan allt i livet. jag förnekar, skjuter bort, hanterar. och till slut kanske ett andetag känns värt att andas in.
Cause I can see everything from high above, the Earth is a little place next to my love, I can be strong here where you are, just look for me in the sky, I'm not that far
Jag är trött på min utväxt, men det vore dumt att färga det själv när jag ändå ska till frisören om en månad. en månad bort känns som femtiosex månader bort just nu.. Varför har man perioder då man känner sig ful och solen inte skiner?
min bror försöker trösta mig med orden "men varför är du inte naturell, råttfärgat är fint!"
snart dags att bege sig till friskis för lite spinning och yoga. Jag peppar med att stänga skolböckerna och sätta på maskinen - flow ball på högsta volym.
Nu är det dags att börja dyka ner i böckerna igen inför omtentan som äger rum om en månad. Jag kan inte påstå att motivationen är på topp, men om jag klarar detta så blir sommaren så mycket bättre.ändå att jag lyckas hitta på andra saker i detta hus som är så mycket roligare än att sitta still och nöta in olika bakterier och virus, jag har fastnat för livräddarna på Bondibeach och the Tyra show..
ibland är det bra att inte säga vad man tycker, ibland borde man bara säga vad som kokar inombords,och ibland räcker en blick för att säga allt man vill ha sagt.
"You know I am not a religious man, but I believe this: if there is a wound, we must try to heal it. If there is someone whose pain we can cure, we must search till we find them. If the gods have chosen that we should survive, it will be for a reason."
Just nu sitter jag och drömmer mig bort, och tankarna lyckas flyga iväg.
Jag har hittat ett par skor som jag har blivit kär i, dock måste det bli sommar, och mitt bankkonto måste bli glad igen, så om drygt sex veckor hamnar dessa i min skohylla, fram tills dess kan jag endast drömma om bättre tider.
Det hjälper inte. hur mycket jag än gråter, skriker eller saknar, ni kommer inte hem igen.
Jag har låst in mina känslor, och varje gång någon frågar om er stänger jag av och pratar om er och bilen som tog erat liv som om det vore världens självklaraste sak, som om jag pratade om vädret.
Ibland känns det som om ni aldrig varit en del av mitt liv, men sen hinner verkligheten och minnena ikapp mig och ni är den största biten som var jag. Minnesbilder dyker upp när jag minst anar det, och jag ser begravningen framför mig, känslan av total hjälpslöshet, tyngden över bröstet och hyperventilering. känslan av att inte vilja lämna din sida.
kom hem, och säg att allt kommer lösa sig. säg nej till pojkar du vet inte är bra för mig. jag vill ha direkt uppdatering från dig. kan du se mig från där du är nu? jag önskar så att jag vore med er, vid er sida, med världens leende på läpparna, utan några bekymmer, och njuta av vad livet har att erbjuda.
jag har aldrig känt mig så ensam som nu. så jävla ensam.
Gustav letade efter ett par solglasögon, och jag kom med förslag bäst jag kunde, dock blev han aldrig nöjd utan förälskade sig i ett par och lyckades aldrig riktigt ha öppet sinne..
Helgen har tillbringats i huvudstaden, och det är alltid skönt med lite miljöombyte.den stora frågan som vallentunaborna undrade var: hur uttalas ditt namn? Det finns olika versioner, vilken som är bäst är individuellt. "Som Elin fast med ett e på slutet" eller "som Linn fast med ett e i början"
en mycket trevlig helg, och lätt värt alla sju timmar jag har spenderat sammanlagt i en buss.
jag saknar det lilla vi hade & din närhet, men jag saknar inte dig. raderad och jag motstår frestelsen att höra av mig, fråga hur du mår och om du tänker på mig lika mycket som jag tänker på dig. jag tänker inte komma springades varje gång du ger ett livstecken. Varför kommer man alltid på sådana saker för sent?
Det sägs att kärleken dyker upp när man minst anar det, när man inte letar efter den och jag har lekt ovetandes nu i 22 år, men kärleken har inte dykt upp än, eller står den mitt framför näsan på mig?
Jag tittar på mina föräldrar, och ser deras kärlek växa för varje dag. Min mor säger att hon fortfarande är kär och att det pirrar i magen, efter mer än trettio år tillsammans. Kärleken växer tydligen om man tar hand om den. Den är som en blomma, man måste vattna den för att den ska blomma ut, or so i've heard.
Jag ser mina två bröder, som hittat kärleken. Gift & barn, och sambo. De är sju och sex år äldre än mig, och jag känner mig verkligen yngst i familjen. En del av mig vill hitta min själsfrände, någon som håller om mig och aldrig släpper taget. Oftast blir det dock så att folk släpper taget medan man själv håller kvar som om ens liv hängde på det. å andra sidan vill jag inte bli sårad, och en del av mig håller avstånd på grund av det, jag är rädd att misslyckas. att bli dumpad efter tre veckor, eller få veta att ens känslor inte är besvarade.
Det sägs att man ska attackera sina rädslor, att det kommer att stärka en, och det stämmer säkerligen. Det kanske är dags att hoppa utan säkerhetsnät..
"what kind of a husband am I going to be if I can't even hold my wifes hand? it's a lie to think that you're not good enough, it's a lie to think you're not worth anything. I may not have hands to hold my wifes hand, but when the time comes - i'll be able to hold her heart. I don't need hands to hold her heart."
when things go wrong, as they sometimes will when the road you are trudging seems all uphill when you feel low & the stress is high and.. you want to smile but all you do is sigh when worries are getting you down a bit by all means, believe and don't quit success is failure turned inside out spirit is a gift in a cloud of doubt you can never tell how close you are, it may be near when it seems so far so trust in the powerful strenght of believing when you are hardest hit don't ever forget that, it's when things go wrong - that you must never quit