antingen börjar man prata om allt och inget, helst i 100 km i timmen, eller så kollar man bort och låtsas att det regnar. Det händer även att man blir så pass stressad av tystnaden att tjugo frågor kommer farandes från ens mun, som "vad tänker du på?!" eller att man avslöjar allt man inte hade tänkt säga från första början
Det bästa är när man känner sig så pass bekväm med en person, att pinsamma tystnader är välkomna och man bara njuter - tillsammans, av tystnaden och inga ord behövs.
tu me manques tellement, mon petit coeur. i'll see you soon.
No comments:
Post a Comment