Det känns i hela kroppen. en sorts tyngd som bara verkar bli tyngre med varje steg jag tar, och det känns verkligen som om man bär hela världen på sina axlar. Jag förstår inte hur någon bara kan sluta finnas, ena sekunden slog hjärtat och nästa sekund så är hjärtat kallt och livlöst. Vart tog ni vägen? Jag önskar jag kunde känna din närhet, att du var här och gick med mig, eller ser mig nu och ger mig tröst, även om jag inte kan se eller höra dig. Jag kommer aldrig att träffa dig igen. aldrig som i: under hela mitt liv, så kommer jag aldrig att träffa dig igen, eller ens se dig för en sekund, höra dina andetag eller se ditt leende, känna värmen från din hud eller kunna stryka fingrarna genom ditt hår.
"How did this happend? how did we end up here? Why am I alone?"
No comments:
Post a Comment