Monday, 30 November 2009

9

I lördags var det 9 månader sen flickorna försvann, och det är fortfarande lika svårt nu, om inte svårare. Det går inte att förstå, att dom inte finns mer.

jag fick höra att man ska balansera sorgen med glädje, men vad gör man om glädjen inte finns längre?

1 comment:

Stephanie said...

Hey love. Insåg idag att jag ju aldrig läst din blogg, så nu fastnade jag här bland tankar och väl valda ord på tok för länge..och känner mej inspirerad. (Dock känner jag mej om möjligt än mer oinspirerad att ta tag i mitt tentaplugg. Inser att jag ju inte ens lånat rätt bok. Vad är det för fel på mej?!) Well..tänker på dej. Punkt. Finns inte mycket mer att säga.. Men när jag kommer hem över jul ska jag iaf sweep you away for B&J, det får bli en liten treat i vintermörkret! Take care love. <3