Jag bläddrar igenom min kalender och hjärtat stannar varje gång jag bläddrar förbi slutet av februari och mars. Bilder från begravningarna och flickorna i sina kistor är så tydliga och finns alltid närvarande, och känslan av att fullständigt gå sönder inombords och när hjärtat slits sönder går inte bort. Jag har ingen ork längre. En del av mig dog den 28e februari, och en liten del av mig önskar att jag vore i bilen med dem, det skulle vara så enkelt att bara slippa alla känslor som svämmar över och droppen rinner alltid över.
Mitt liv har inte så stor mening just nu. Livet som vikarie är inte en dans på rosor och jobben regnar inte över en direkt. Vad är meningen med livet egentligen? Jag längtar till Kina, men vägen dit känns lång..
No comments:
Post a Comment