grey's & världens tyngsta oskuld

Grey's anatomy har börjat igen, och så sitter man där framför tvn medan tårarna rinner ner för kinderna. Mycket berörande och väldigt träffande.

Nu är det fetma-program som gäller, alltid lika roande och jag tycker synd om dem, fast å andra sidan måste dom någonstans kunna säga nej till mat och komma ut ur denna onda cirkel. Det är ingen som tvingar i dem all denna mat förutom dom själva. Eller?

edit: programmet var "världens tyngsta oskuld" och det handlade om en kille som är 31 år, och vägde som mest ca. 360 kilo. Han hade nu gått ner 260 kg och vägde nu bara hundra kilo. Det roliga med detta var att han hade gått ner alla dessa kilo enbart genom att ändra sin kost och träna hemma, genom att gå i trappor och olika fyndiga sätt. Han har genomgått flera plastikoperationer för att få bort överskottshud, och doktorn tog bort 11 kilo hud. ELVA KILO! galet. Han tröstade sig med mat efter att som sjuåring blivit antastad och sexuellt utnyttjad, och man förstår honom mycket bättre efter att ha sett detta. Nu ska han börja dejta, för första gången i sitt liv, och han var som en femtonåring, fnissig och helt nervös. Bra program! (Han vill nu spara sig till sin fru)

sleep-over

Ella har sovit över här en natt, och det har gått bra. Första gången hon sover borta, några tårar har fällts och hon har starka lungor, men så otroligt mycket charm. Ella kan spela med i låtarna och min mössa passar henne perfekt! eller..

lovely, indeed.

Och så kom dagen man aldrig trodde skulle se ljuset av - dagen då man fick en ansiktsbehandling. Så underbart skönt, dock inte när hon klämde och kämpade med alla orena porer, men massagen, peelingen och ångan var lovely. Bli inbäddad i ett stort duntäcke, söta tofflor på fötterna, lugn och avslappnande musik i bakgrunden och det enda man behöver vara är att andas in och ut. Man borde unna sig sådant oftare, bli ompysslad och bara koncentrera sig på sina andetag. Och huden blir så mjuk och slät.

fel av mig.

Det känns så fel att stå och prata om någons gravsten som om man pratade om vädret. "Den är så fin och så många blommor det var där" fick jag höra idag. Det har blivit vardag - döden. Jag har fått reaktioner från människor, som tycker det är jobbigt att se att jag har flickorna som bakgrundsbild på mobilen, eller att man har kort på deras gravstenar. Jag kan förstå dom, men dom lever inte med detta tjugofyra timmar om dygnet, det är inte deras vardag. Det är min bearbetning, min vardag och mitt liv.

.. not sure what it means..

Denna låt har gått på repeat hela dagen lång.
I like it!
http://www.youtube.com/watch?v=oP8SrlbpJ5A&feature=player_profilepage

Incendiary

"I wonder, did you celebrate when you heard my boys got killed? Did you turn on the radio and hear them say a thousand and three dead? Did you put down your mouth over the rocks and kneel down to pray? I prayed. I prayed for the deaths toll to go up to a thousand and four and take me too."

"I've heard it said that grief is like an animal to some. With a life of its own and we are at its mercy. I don't know about that. Grief is the stillness of the world the moment my boy left it. It's that quiet rain that never stops falling. They say that grief transforms us. I know it's transforming me, but into what?"

what i want to say to you and so much more..

- Jag har färgat håret mörkt igen, och jag har klippt lugg för att sen ångra mig, igen.
- Jag har insett att första intrycket man får av folk kan vara så fel och missledande
- Jag har förstått att allting varar inte för evigt, och att man ska uppskatta det man har
- Min bror har opererat sina ögon för att se bättre, men han ser fortfarande lite suddigt
- Mina muskler har insett att träningsvärk är bra för mig
- Jag är fortfarande naiv, men jag har lärt mig att säga nej
- there's plenty more fish in the sea
- ingen pojk är värd mina tårar
- Jag har insett vad avstånd och saknad innebär,och hur ont det kan göra
- "jag älskar dig" betyder allting, om det kommer från rätt person
- man vill alltid ha det man inte kan få.
Varför är det så?
- Folk kan läsa mig som en öppen bok, men det är väl inget nytt
- jag tatuerade mig, för att du alltid ska finnas nära
- Sophie uppfyller sin dröm på andra sidan jordklotet, och jag har försöker gräva mig dit i sandlådan..
- Lilla Ella kan gå och springa alldeles själv
- Jag älskar och saknar dig

lilla solstrålen

Hon är så gudomligt söt.

28 september 2007

"idag är en sån dag då jag tänker mycket.jag tänker på dig, hur mycket jag saknar och älskar dig. men jag tänker också på andra saker. tänker och hoppas på saker som aldrig kommer hända!åh, baby. jag önskar du vore här så jag kunde prata med dig. och lyssna och reflektera över våra problem, som vi alltid gjort."

Jag kan inte förstå eller acceptera att du är en ängel nu, älskling. Jag läste igenom gamla mejl, som är upp till två år gamla. Och ni känns så närvarande, som om ni satt jämte mig. Det gör ont att älska någon så mycket som jag älskar er.

157

Klockan nio imorse stod Emma med bilen framför mitt hus och vi skulle ut på äventyr. Destination: Lager 157. Jag fyndade ett par jeans, en hoodie, en mössa och en bok. Jag är nöjd. Emma hittade lite mer, men jag tänkte ekonomiskt, det är min nya grej. CHINA & SOPHIE - HERE I COME!

Bror B.

Jag har försökt få min bror att skaffa en blogg, så att jag kan följa hans liv uppe i Norrland. Igår fick jag ett sms som löd: " Det nya modet. Sms blogg. Idag har jag plaskat, tittat på den söta badvakten, gått med Mec. Tränat Mec, och lagat mat. Blev fyra matlådor, gott. Tittar nu på film, berättar för mina älsklingar vad jag tyckte senare. (smile) Puzzar"
Idag fortsatte Benjamins bloggförsök med denna bild och smset som jag fick angående detta var "Nu finns en ny bild till min blogg på facebook..." men även "Gissa vem min stora förebild för min blogg och bilder är." Jag tror att han vill likna sin älskade syster.

miss.

Jag kan bläddra igenom bilder på oss hur länge som helst, för jag vill känna din närhet igen, jag vill vara så lycklig som jag var på kortet, med dig. Jag kan bläddra igenom bilderna hur länge som helst, tills en kommentar dyker upp, från dig. "Jag saknar". Om du bara visste hur mycket jag saknar dig, älskling. Hur ont det gör att se dina ord, skrivna bara några dagar innan olyckan. Hur ont det gör att veta att du inte kommer vara nära längre. Du finns på kyrkogården, ju. Jag försöker påminna mig själv, tvinga fram bilder på dig i kistan, hur ont det gjorde att sitta i kyrkobänken och se din fallskärmsfilm, se dig skrika av glädje och ditt skratt..

Jag längtar efter dig.

sara bareilles - gravity

Something always brings me back to you
It never takes too long
No matter what I say or do
I'll still feel you here 'til the moment I'm gone
You hold me without touch
You keep me without chains
I never wanted anything so much
Than to drown in your love and not feel your rain

boxning it was.

Jag var och tränade boxning igår, första träningen sen juni-juli någongång. Vi var rätt många, runt 25 personer, i en liten sal med dålig luftkonditionering, men det var spännande. Träningsvärken är inte lika påtaglig som jag var rädd för att den skulle vara, så det är alltid något. En av tränarna frågade hur det kändes nu när Stephanie har flyttat till uppsala (Stephanie var, innan hon flyttade/är mitt stora stöd inom boxningen, eftersom det är hennes fel att jag började) och jag svarade att det känns ganska tomt, men jag vet att hon trivs där och gör det hon vill göra, och Uppsala och studier är bättre än Habo. Jag råkade även nämna att Sophie också har flyttat, till Kina, och ska vara borta ett halvår. Hans kommentar på detta var "men oj, ett halvår också?! är du helt ensam nu, Eline? stackare.."

Jag insåg att jag egentligen inte är ensam. Det spelar ingen roll om Sophie är tusentals mil ifrån, hon finns fortfarande närmast hjärtat, och detsamma gäller Theresia och Emmeli. Dom är en evighet bort, men dom kommer alltid att finnas närmast hjärtat, och det kan ingen ändra på. Och jag har folk i min närhet som gör allting så mycket bättre, utan att dom ens vet om det.

and i get there soon, get there with you

Jag bläddrar igenom min kalender och hjärtat stannar varje gång jag bläddrar förbi slutet av februari och mars. Bilder från begravningarna och flickorna i sina kistor är så tydliga och finns alltid närvarande, och känslan av att fullständigt gå sönder inombords och när hjärtat slits sönder går inte bort. Jag har ingen ork längre. En del av mig dog den 28e februari, och en liten del av mig önskar att jag vore i bilen med dem, det skulle vara så enkelt att bara slippa alla känslor som svämmar över och droppen rinner alltid över.

Mitt liv har inte så stor mening just nu. Livet som vikarie är inte en dans på rosor och jobben regnar inte över en direkt. Vad är meningen med livet egentligen? Jag längtar till Kina, men vägen dit känns lång..

B-å

Pappsen kom hem idag, efter en vecka i Norrland, där han har spenderat sina dagar med att vandra med bror min och brors svärfar. De har sammanlagt gått 130 km och målet var att bestiga Kebnekajse. Far var oerhört stolt över sin vecka, och har många spännande historier om renar och dylikt.

Ingloroius Basterds

Inglorious Basterds var över förväntan och oväntat. Många blodiga scener, franska och tyska blandat med engelska och en Brad Pitt som försöker sig på italienska, humor och blodigt allvar. Jag fick offra mig och äta upp allt som var onyttigt själv eftersom en viss Caroline har bestämt sig att bli nyttig..

there'll be better days..

Det är mycket tankar som snurrar runt, men ändå känner jag mig helt tom, och jag orkar ingenting längre. Att lämna sängen på morgonen är ansträngande nog och jag stänger in mig i min egna värld av ingenting.

Gårdagen spenderades på ikea och a6, framför tvn - sovandes, på gymmet och på bio med bror. Vi såg Public Enemies, helt okej film faktiskt. En film med Johnny Depp kan aldrig slå fel, en fröjd för ögat helt enkelt.


Ikväll blir det Inglorious Bastards med kära Caroline.

(Till och med himlen gråter, älskling)

grey's

"I feel like I'm moving in slow motion and everything around me is moving so fast... I'm just stuck... And there's all this pressure 'cause everyone's hovering around waiting for me to do something or say something or flip out or yell or cry some more. And I'm happy to play my part. I'm happy to say the lines and do whatever it is I'm supposed to be doing if it would make everyone feel more comfortable. But I don't... I don't know how to do this. I don't know how to be this person. I don't know who this person is... How did this happen? Why did we end up here? Why am I alone?"

ett citat från en tv-serie, som träffar så rätt.

mims - one day

"one day, we will fly,
things and time must change,
don't cry, don't cry.."