hmmm...

Praktiken har börjat, vilket innebär tidiga mornar. Är det så här det känns att bli vuxen och kasta sig in i jobblivet?
Det är tur att min handledare är guld värd, det gör mycket.



Jag förstår mig inte på vissa av det manliga könet.
Om man är i ett förhållande, ska man då söka bekräftelse hos någon annan?!
"jag är lycklig med min flickvän men det är något speciellt med dig" eller "jag har tänkt på dig en del".
Är det så svårt att hålla sig till en? Jag tycker att psykisk otrohet är värre än fysisk, smugglandet bakom ryggen, hemliga sms och facebookkonversationer. När känslor tar över lusten. Finns det något som monogami eller har bekräftelsebehoven tagit över? Vad är det för fel på folk?!