Som vanligt är det ett kaos av känslor.
men veckan har förgyllts av Ella & Dan, och telefonsamtal från Sofie och alla hennes historier från sin semester, och relaxbadet på Rosenlund med Emma - att man inte har gått dit tidigare. Lätt värt. Man börjar landa från insparken och levern börjar återhämta sig, jobbet börjar ringa igen & allt blir som vanligt igen. Det som väntar de resterande veckorna i denna månad är sophies visit från Umeå, ansiktsbehandling och besök till frisören, och mellan allt detta blir det mycket fika och träning, skvaller och fnitter.
jag hatar denna känsla av att släppa in någon nära inpå, visa mig svag och bli tröstad, för att sen inse att personen tar avstånd. vad hände på vägen? när man var liten fick man en "Du duger"-knapp att sätta på sin jacka, eller ryggsäck. Det känns inte så just nu. Jag duger tydligen inte i dina ögon, då du kastar bort mig som en gammal trasa.
om en månad fyller du år, baby.
jag ska lägga en ros på din grav, och hoppas att du finns någonstans där ute, älskade ängel.
om en månad och två dagar är det två år sen jag kramade om dig för sista gången.
Jag har svårt att förstå & inse att du verkligen är borta.
du i din kista. din begravning. din gravsten.
jag förstår inte, älskling..
No comments:
Post a Comment