Det var en person som frågade mig om jag nu har gått igenom sorgens fem olika stadier. det är allt från förnekelse till acceptans. Jag har inte klarat av att acceptera än, att inse att dom är borta, på ett bättre ställe - utan mig. Jag tror inte att jag kommer inse mer än så här, för att det gör för ont.
det slog mig häromdagen, att det är första gången jag är i en skolklass utan dig. från sexårsgrupp till studenten har du alltid varit vid min sida, min klasskamrat, min soulmate. och nu måste jag klara mig utan dig. utan din luft i mina lungor.
the very worst part, the minute you've think you past it - it starts all over again.
No comments:
Post a Comment