men hans namn börjar dyka upp i alltför många samtal, och inte bara en gång utan han tar brutalt över samtalen.
jag tvekar och vill inte skicka sms när man endast får ett "ojdå!" eller "najs" tillbaka, då känner jag mig bara efterhängsen & efterbliven.
jag kan endast drömma om bättre tider, då livet verkligen är en dans på rosor och kärlek & känslor känns normalt och inte alls som när man var fjorton (22) år, och det kändes som om världen var emot en.
No comments:
Post a Comment