Sunday, 10 May 2009

det här skrev jag för din telefonsvare..

Jag kan inte sätta ord på det, men det har blivit fler samtal till en telefon. En telefon som aldrig kommer att svara, men att höra hennes röst känns bättre. Även om det bara är för fyra sekunder, och inte är så innehållsrikt, så är det ändå hon. En bekräftelse på att hon fortfarande finns, jag vill höra att hon mår bra och fortfarande finns där ute. Saknaden blir större för varje dag, och jag tycks bara hamna i olika faser och lever fortfarande i min bubbla.

No comments: