you are my sweetest downfall

Helgen har varit lugn och relativt fin. Gårdagen bjöd på present-jakt på stan med Sophie, för att sen hamna hos Emma framför Robinson och chokladfondue. very nice, indeed!

Jag har varit förkyld och har haft småont i halsen hela veckan, men vaknade imorse med lite feber, vilket inte gjorde dagen så mycket ljusare. Hjärtat brister av saknad och paniken inombords stiger i takt med att verkligheten kommer ikapp en och påminner en ständigt om att det verkligen är så, det har verkligen hänt, ni kommer aldrig att andas igen. Veckan som kommer verkar vara fylld med möten och saker man måste gå på, fullt upp med att sysselsätta sig själv för att inte tänka, då allting inombords rasar samman.

Bror min har varit hemma sen i onsdagsnatt, och drar tillbaka till Norrland imorgon. Jag har nog inte riktigt varit så social med honom som jag har velat, men jag är inget vidare sällskap just nu.

ne me quitte pas..

Ne me quitte pas
Je ne vais plus pleurer
Je ne vais plus parler
Je me cacherai là
À te regarder
Danser et sourire
Et à t'écouter
Chanter et puis rire
Laisse-moi devenir
L'ombre de ton ombre
L'ombre de ta main
L'ombre de ton chien

http://www.youtube.com/watch?v=DXQkplGz05c&feature=channel_page

vole mon ange, mon âme.

Det börjar sjunka in nu, och jag kan inte längra känna din närhet och närvaro. Du finns inte mer, du kommer aldrig hem igen. Jag kommer att komma till dig tids nog, men du kommer aldrig att komma till mig. Jag vill ha dig så nära som möjligt, jag vill fortfarande känna att du finns där ute, med mig. Jag kunde inte föreställa mig ett liv utan dig, för att sen finna mig spendera och gå igenom livets händelser utan dig vid min sida. Jag vet att du finns någonstans, och vakar över mig. Du finns i varje liten cell av mitt hjärta, och där kommer du alltid att finnas. Vi syns snart igen, älskling.

växthus och Ella

den värsta fienden är det egna jaget

Kvällen har bestått av chokladfondue, Så ska det låta och Dead Man Walking med mor och far. En tanke som slog mig på ica, när jag stod i kassan var; Varför vill man så gärna veta vad alla andra handlar? Varför jämför man deras vagn med sin egna?

Jag fick även en bok att läsa av min kära moder - Utan mörker inget ljus av UllaBritt Berglund. Här är ett utdrag ur boken;
"Sorgen har många ansikten: känslan av overklighet, rastlöshet, oro, ilska, koncentrationssvårigheter. Sorgen får utlopp genom ord och tårar. Gråten renar, helar och läker. När man tyr sig till sin sorg är det livet man försvarar. Utan sorg blir livet ytligt, för sorg är ett tecken på kärlek. Tårarnas terapi är en av kroppens självläkande krafter. Att gråta är islossning i själen.

När du möter sörjande är det bra att veta att kroppsliga reaktioner som frusenhet, hjärtklappning, yrsel och trötthet är normala. Kroppen behöver tas hand om på ett särskilt sätt. "

we'll take it slow, real slow.

Mycket angenäm och effektiv dag, där både jobb och nöje blandades. Jobb på fritids i tre timmar, där det spelades basket (jag vann mot marcus, 9 år) och ritades och veks drakar. Efter jobbet blev det en långpromenad med käraste Emma, skönt att bara gå runt och prata strunt och mer allvarliga saker. Jag har saknat den tösen! Kvällen avslutades hos Sophie, och Grey's anatomy. Vi var nyttiga för en gång skull, och det blev äpple som stod för näringen.

Jag förstår inte hur man kan gå vidare, och fortsätta som vanligt. Halva mitt liv saknas, och kommer aldrig åter, och jag kan inte bara gå vidare. Utan jag tänker älta det här, om och om igen. Jag vill inte gå vidare, inte än. Det finns så mycket jag vill säga Dig, så mycket som bubblar inombords och inte får komma ut..

CAAATSCHING!

Jordhögen är äntligen helt förflyttad, med lite hjälp av bror!

it's like we're caught between.

"men liksom som gnistan i ögonen inte längre fanns där.. på nåt sätt."

Jag vill hitta min gnista igen, jag vill inte må så här längre. Men samtidigt vill jag inte gå vidare. Jag vill inte fortsätta utan mina älskade.

festival

mammas reaktion på hultsfred "men hultsfred kan man ju leva utan."
Det finns mycket man kan leva utan, men det finns även mycket man inte kan leva utan. De två personer som jag trodde alltid skulle finnas vid min sida, i vått och torrt, rycktes bort, och helt plötsligt spelar ingenting roll längre. Framtidsplaner är inte värt att prata om, och jag har ingen aning om vad som händer i sommar, förutom att det vore fint att åka iväg och glömma vardagen i några dagar. Men jag får väl se det ur ett mamma-perspektiv, att det inte är lätt att acceptera att ens dotter vill krypa i lera, bo i tält och andas festivalliv, där alkohol och diverse saker äger rum.

det här skrev jag för din telefonsvare..

Jag kan inte sätta ord på det, men det har blivit fler samtal till en telefon. En telefon som aldrig kommer att svara, men att höra hennes röst känns bättre. Även om det bara är för fyra sekunder, och inte är så innehållsrikt, så är det ändå hon. En bekräftelse på att hon fortfarande finns, jag vill höra att hon mår bra och fortfarande finns där ute. Saknaden blir större för varje dag, och jag tycks bara hamna i olika faser och lever fortfarande i min bubbla.

mobilbilder

there goes my baby

Igår avhandlades både tandläkaren och doktorn innan det var dags för psykologilektion, och träning efter det. Tandläkaren gick bra, och hon hittade inga hål. Min käre fader bokade tid hos doktorn, för en hälsokoll men även för att reda ut sömnproblemen. Doktorn visste redan om olyckan sen innan, och tog upp allt som hör till. Tårarna började rinna och allt han sa träffade så rätt och gjorde så ont. Jag tog mig igenom psykologin men till träningen kom allt tillbaka igen. Frågan "hur är det?" och det mekaniska svaret "bra" räcker inte just nu, och alla känslor väller fram, vare sig jag vill eller inte. Men det blir besök hos en kurator, och så får vi se vad som händer efter det. Jag vet inte hur jag ska få fram alla ord, och sätta ord på alla känslor..

Jag vill se dom igen, höra dom skratta, känna deras hjärtan slå och prata om allt och ingenting. "Allt händer för en anledning" fick jag höra igår, och det stämmer verkligen inte. Deras livs äventyr skulle inte sluta så här, deras liv skulle inte sluta här. Vi skulle bli gamla ihop, bli crazy cat-ladies och ha permobil-race på ålderdomshemmet. Jag vill inte säga adjö än, jag vill inte att det ska sluta här, det får inte vara slut.

åka brandbil

Dagen har varit ytterst intressant. Det har åkts brandbil och busat i gräset, tagit kort när man flexar sina muskler, tacos & fruktsallad och filmen slumdog millionaire.

Benjamin har tillgång till brandstationen och dess innehåll eftersom han har jobbat där, så när han såg våran granne kämpa med sin vattenslang för att fylla sin pool på 1500 liter, grep han in och erbjöd sina tjänster. Grannen tackade och tog emot.

Jag fick känna på hur det var att vara brandman

Benjamin sätter på vattnet..

som till slut hamnar här

Jag måste erkänna att slumdog millionaire inte var så bra som alla har sagt. En liten besvikelse där. Men en ny film jag har kärat ner mig i är Twilight. Det kan bero på vampyren/gentlemannen/han som alla tjejer trånar efter, men vad vet jag..

lördagen i bilder.

Han är ganska klen egentligen..

brahållning.nu

Benjamin har kul

"kanin"

it snaps and she falls back to the earth.

Jag kan inte sätta ord på vad som pågår och snurrar runt i huvudet, jag klarar inte av det här bara. Jag ser dig överallt, och får upp hoppet tills jag inser att det är inte du och det kommer aldrig att vara du.