Tankarna snurrar runt, och jag blickar tillbaka på senaste året. Idag såg jag en vän, som inte ens visade att han kände igen mig, inget "hej" eller ens ett leende. Denna vännen som för ett år sen låg i min säng och visade sitt medlidande genom att hålla om mig och tro att sova sked och ge pussar tar bort sorgen & gör livet så mycket bättre. Det kanske är mysigt och hjälpte för stunden, men nu så här i efterhand, vet jag vad som hjälper.
Nästan alla killar närmade sig på ett fysiskt plan, medan ett fåtal verkligen brydde sig och visade det genom att säga "ge inte upp" och bara vara där när jag behövde en axel att luta mig mot, utan att behöva ge något i gengäld, eller låtsas att allt är bra.
No comments:
Post a Comment