Det brinner i bröstet.

Januari och februari har varit två tuffa månader med mycket magsjuka, influensa och sömnbrist. 

Jag har kommit till en punkt där det är mycket som gör ont, inte alltid medvetna saker men det gör ont. Många av sakerna kan jag inte ändra eller påverka men ändå drar det ner mig alldeles för långt ner. 

Jag känner inte igen mig själv. 

dig x 2

Jag saknar dig varje dag. 
En inre monolog pågår ofta, och jag försöker komma ihåg din röst  och låtsas att du svarar mig. 
Idag är det nio (!) år sedan ditt hjärta trasades sönder och mitt likaså. 
Jag förstår det fortfarande inte, hur din värld kunde stanna upp men min fortsatte att snurra. 
I nio år har jag inte begripit mig på detta, och fler år kommer det att bli tills vi ses igen. 

Jag älskar dig, alltid gjort. 

’there’s come a point where it all becomes too much. When we get too tired to fight anymore so we give up. That’s when the real work begins, to find hope where there seems to be absolutely none at all’ 

- Christina Yang 

deux ans

För två år sedan satte värkarna igång och jag ångrade mig. Jag kände mig nöjd som bonusmamma och ville inte gå igenom förlossningen, smärtan skrämde mig. Så fort du kom ut försvann all smärta och jag blev så förälskad i detta lilla liv. Nu kan jag inte föreställa mig livet utan henne. 

Grattis på 2-årsdagen älskade dabbi.

My little valentine

I år är det fem år sedan han klev in i mitt liv och jag är oändligt tacksam över att få dela livet med honom. nu är inte alla dagar rosaskimrande men det är ju en del av det. 

Han är min alla hjärtans dag varje dag.