Idag är det sju år sedan jag hörde era röster för sista gången, det sista uttalade 'jag älskar dig & saknar dig'. Det var inte så här jag hade sett mitt liv, utan er. Sju år senare så är jag där jag vill vara i livet, vår bebis kommer närsom och jag har två pojkar som jag älskar över allt annat. Livet har gått vidare, jag har hittat min plats men ändå saknas det något. Jag saknar er, även om det inte den bottenlösa saknad och förtvivlan längre så kommer det alltid att saknas två pusselbitar i mitt livspussel.
No comments:
Post a Comment