Att vara extramamma/mammafigur till min sambos son är något alldeles underbart, även de dagar då gråt och tjat är vardag. Att se detta liv växa upp och vara en del av denna familj som vi skapar.
Det svåraste är att han inte är min. att ständigt bli påmind om att min livs kärlek hade någon annan innan, höra detaljer om deras liv ihop, se hur hon påverkar mina två fina pojkar. Det är inte alltid enkelt och svider stundtals.
De är ju det bästa som hänt mig.
De är ju det bästa som hänt mig.
No comments:
Post a Comment