Jag trodde att jag kunde förändra honom, att han skulle bara sluta bete sig som ett svin och vi skulle vara lyckliga forever and ever. det lyckliga slutet slutade med att jag hamnade hos mina föräldrar med ett antal flyttlådor rikare. Han var min närmaste, han som känner mig utan- och innantill, min ICE. Han var min trygghet men samtidigt den som gjorde mig otrygg. Det går inte att vara orsaken till någons tårar samtidigt som du försöker torka dem.
Skadan blev större än stor och jag hade ingen annan utväg.
Han förstörde mig genom att söka bekräftelse på annat håll, få mig att känna mig så oälskad och obetydlig, som om 'jag älskar dig' inte betydde någonting. Och när jag väl bestämde mig för att lämna - då gick det bra att säga allting som jag ville höra, ändra allting som skavde.
Jag tänker aldrig mer bli så sviken av någon.
No comments:
Post a Comment