examen.

Det närmar sig juni och examen, det är väldigt overkligt.

Vart har dessa tre år tagit vägen?!

Det är svårt att se att/ hur jag har utvecklats dessa tre år, om jag har mognat eller lärt mig något. Jag intalar mig själv att jag inte är lika naiv längre, att jag kan vara professionell och ta ansvar för mina patienter. Men man slutar aldrig att utvecklas och lära sig saker och ting.

Efter fem veckor på onkologen mjuknade jag rätt rejält och en patients ord om hur jag var hans solstråle under hans hårda behandling fick mig tårögd. Jag hoppas innerligt att jag har valt rätt yrke, även om jag tvekar flera gånger om dagen nu när examen närmar sig. Det kommer bli så tomt utan klasskamraterna och människorna som man har kommit nära men jag är oerhört glad att jag lyckats ta mig igenom dessa tre år, även om det stundtals har varit påfrestande och psykiskt jobbigt. Eline - sjuksköterska är snart inte bara en dröm.