säg att du är min.

inga förväntningar, eller hur var det nu?
man tycker ju att jag borde ha lärt mig första gângen, men gâr likt förbannat pâ det en gâng till.
detta med tomma löften eller att pojken har en stor käft, det är nog antingen eller.

söndag - mândag spenderades med mormor, kusiner och deras barn, morbror och fru, och mina föräldrar.
mycket mat, mycket tjat och mycket prat frân mormor om min fetma.
"Eline, vilka tjocka axlar du har!"
"Nej, mormor. det är muskler..."
"muskler?! HA! titta pâ dina armar och mina.. FETA!"

eller

"Eline, du mâste sluta gâ upp i vikt annars kommer att du blâsa upp som en (mormor demonstrerar och blâser upp kinderna) och man kommer inte kunna se dina ögon till slut!"

jag känner mig sâ älskad och uppskattad av min mormor.
Dock fick jag en komplimang av henne - "jag älskar din hârfärg, riktigt fin!"