18.

18 månader.
utan dig & dina hjärtslag.

det värsta är att det slutar inte vid 18, utan nästa månad blir det 19, men även månad 198 kommer att komma.

det händer så mycket omkring mig nu, och varje gång så längtar jag efter att säga det till dig, tills jag inser att jag står och pratar med mig själv.

jag saknar dig, hjärtat mitt.
om du bara visste.


du måste finnas. du måste.
hur kan du då överge mig.

världens sötaste unge.

te dire adieu.

Sophie är nu i Umeå och Gustav i Budapest, Ungern.
och jag är usel på att säga adjö. (take care now.)
det är mest rädslan över att förlora personen som betyder mest som spökar.
men det finns alltid sms, telefon och internet, och slår man ihop dom så blir det skype.

jag saknar dig redan.

mitt hjärtegull.

les larmes aux yeux

jag får många frågor om vad jag ska göra i höst.
för att besvara på frågan - min höst ser ut så här:
- sjuksköterskeprogrammet (tre år framåt, minst)
- få min lille katt, Leo.
och sen träna bort resten av tiden.

jag sitter nu och läser om när man ska kastrera den lille leo. jag har inte fått honom än, eller ens sett honom i verkligheten men han får mitt lilla hjärta att smälta. (jag har honom på bild).

my second home.

when i say super - you say hero.

Insparken är i full gång, och jag måste erkänna att våran grupp är den bästa.

mitt norrlandsguld.

Nu sitter jag här, hundratals mil ifrân Sophie, och jag längtar hem till min partner in crime.
Det enda som gör att jag inte längtar hem är att sâ fort jag kommer hem flyttar Sophie - till Umeâ.
Jag är rädd att förlora henne. förlora personen som fâr mig att andas. igen.

du är min klippa.
& du kan läsa mig som en öppen bok,
och ändâ är du där för mig.
jag älskar dig, pink velvet.

säg att du är min.

inga förväntningar, eller hur var det nu?
man tycker ju att jag borde ha lärt mig första gângen, men gâr likt förbannat pâ det en gâng till.
detta med tomma löften eller att pojken har en stor käft, det är nog antingen eller.

söndag - mândag spenderades med mormor, kusiner och deras barn, morbror och fru, och mina föräldrar.
mycket mat, mycket tjat och mycket prat frân mormor om min fetma.
"Eline, vilka tjocka axlar du har!"
"Nej, mormor. det är muskler..."
"muskler?! HA! titta pâ dina armar och mina.. FETA!"

eller

"Eline, du mâste sluta gâ upp i vikt annars kommer att du blâsa upp som en (mormor demonstrerar och blâser upp kinderna) och man kommer inte kunna se dina ögon till slut!"

jag känner mig sâ älskad och uppskattad av min mormor.
Dock fick jag en komplimang av henne - "jag älskar din hârfärg, riktigt fin!"

semestern, so far.

Nu sitter jag här i Bandol, i 36 graders värme och njuter av tystnaden och lugnet, förutom musiken som spelas i öronen.
Det skönt att äntligen vara framme och ha riktig semester, även om resan hit kändes som världens längsta.

resan till flygplatsen bestod av några byten bussar och stress inför att hitta rätt buss och så vidare, men väl framme på flygplatsen kunde jag andas ut.
jag fick även en ny kamrat på flygplatsen, enligt han själv iallafall.
Denna mörkhyade man från Tyskland närmade sig sakta men säkert. Det hela började med ett "Hej! vart ska du flyga iväg då?!" och sen fortsatte han samtalet med att berätta sin livs historia, men berättade även vad han gjorde i Sverige. Jo, han hade varit på en reggeafestival i Uppsala, men han var en aningens besviken då festivalen kryllade av poliser och han kunde inte röka på ordentligt under hela veckan. trots detta lös hans ögon misstänkt röda. Han fortsatte sin konversation med att berätta att han var skild - "varför måste man gifta sig? räcker det inte att man bor ihop?! aldrig giftemål igen" jag anade en lätt bitterhet.
Under hela konversationen satt jag och smsade, varpå senare jag får frågan: "are you texting your boyfriend?!" första och bästa svaret: "eeehhh... yeeeeees.. ", och tysken tyckte att min pojkvän var en lucky guy to have such a nice girlfriend.
denna man var även förvånad över att jag aldrig dejtat en svart man. ibland undrar jag hur folk tänker, känner dom sig inte påträngsna när dom attackerar en när man minst anar det, och ställer högst personliga frågor.

väl på planet och långt ifrån tysken, njöt jag av utsikten av lila och rosa moln och en solnedgång - tills stockholmarna två rader bakom mig vaknade till liv. Fyra timmar av applåder, "motherfucker" i falsett, "VI STÖRTAR!" eller sjungandes sweet home alabama. slutsats: stockholmsdialekten är bara charmig om den kommer ifrån rätt käft.

eftersom jag är här med mina föräldrar blir det ingen alkohol eller andra dumheter. min mor är som en hök! igår tog vi en promenad längst strandkanten, och på vägen mötte vi en hel del folk. Efter att en ung man passerat utbrister min mor "Åhh, han hade förälskade ögon när han kollade på dig!"
- man ser det man vill se?
Eller att www.edating.com hade en reklam på tv, varpå min mor utbrister "ja men Eline, jag tror du ska gå in på internet lite och hitta dig en liten fransman!"

du, du & du.

collecting your jar of hearts

En tanke slog mig, då vi var ute på krogen igår och inne på tjejtoan diskuterades killar och tjejers problem med killar hejvilt.
- pratar killar någonsin om tjejer på samma sätt som tjejer tjatar och ältar om killar? hur ofta man ska höra av sig, vad fler än en punkt kan betyda, om det är okej att skicka fyllesms, om saknaden man har för personen, om puss kan betyda mer än bara en puss..

det ska bli skönt att åka på semester, mitt känsloliv ska få sig lite semester också. jag kommer säkerligen fortfarande vara en tjej som nojar över skickade & mottagna sms, vad det egentligen betyder, men jag ska njuta av värme och sol samtidigt.

jag älskar dig, för evigt.

det finns så mycket som jag vill berätta för dig, men som stannar kvar inombords och bubblar vidare. hjärtat stannar varje gång jag ser någon som liknar dig, eller som jag inbillar mig är du.

tusen frågor och inga svar.
jag älskar dig. mer än du anar.
det var mina sista ord till dig.

kan du se mig nu?
håller du mig i handen när livet känns för svårt?
håll om mig och släpp aldrig taget, hjärtat.
för jag kommer aldrig att släppa dig. aldrig.

well I hope that I don't fall in love with you..

Helgen spenderas utan mysigt sällskap, eftersom sällskapet är lite (!) blåslagen och hög på morfin. (wish you were here)
Jag fick dock träffa min brors flickvän (och hennes hund). trevlig dam det där.

Sista arbetsdagen på sommarjobbet var igår, och det känns bra att dom vill att jag ska komma tillbaka och vikariera ibland. jag har lärt mig oerhört mycket senaste sju veckorna.

Och jag möts idag av beskedet att jag kommit in på sjuksköterskeprogrammet. Inga mer fristående kurser. ÄNTLIGEN!

& anything to make you smile

jag är lycklig lottad som har så fina människor i min närhet.
det är oftast svårt att resa sig upp igen när man har trillat ihop och famlar i mörkret, men ni gör det värt.

it's all because of you. <3