jag vet inte vart jag ska börja någonstans.
allting händer på en gång, och det är svårt att göra kloka val, det som är bäst för mig, och man ska vara nöjd och lycklig med sina val man gör i livet, men att det alltid ska vara så svårt.
sophie, min partner in crime & livsglädje, ska flytta till Umeå, och jag vet inte hur jag ska kunna hantera Habo (eller mitt liv) utan att ha henne nära. personen som står mig närmast flyttar, igen, och rädslan att förlora henne är påtaglig.
& jag puttar undan alla som försöker komma nära, då det gör för ont att förlora dom.
& jag saknar mina älskade flickor.
frågan som snurrar runt i huvudet är:
varför var jag inte med er i bilen?
och nej, allting händer inte för en anledning.
det skulle ju vara du&jag 4life.
No comments:
Post a Comment