Fenomenet 'vakna tröttare än när man gick och la sig' har blivit mer och mer påtaglig de senaste dagarna. Jag känner mig som en levande Zombie. Känslan av att vilja somna och aldrig vakna igen snurrar runt i huvudet, allting är så mycket enklare i sömnen, jag slipper alla känslor, fast drömmarna kommer ikapp mig..
Jag vill inte känna så här och jag är livrädd för fredag. Alla känslor pyser ut ibland och jag faller ihop inombords. Det gör så fruktansvärt ont, och hjärtat kommer aldrig att bli helt igen, söndersmulat och krossat.
though we're far apart, you're always in my heart..
No comments:
Post a Comment