Att se sin älskade kamrats kista i mitten av kyrkan, det gör så grymt ont..
"Theresia är död."
Prästens ord klingar och studsar runt inombords, och jag väntar fortfarande på att höra ditt skratt, få ett sms från dig, se dig komma springades och försvinna i din famn. Jag vill inte att det ska ta slut så här, det får inte vara slut här. Jag vill inte säga farväl. Jag kommer aldrig att släppa taget om dig.
Jag går sönder inombords, jag finns inte utan dig, jag vill inte fortsätta utan dig, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, andas igen älskling..
"Emmeli kommer och hämtar oss när tiden är inne" Enda tanken som snurrade runt i tankarna när prästen sa detta var; kom och hämta mig, kom och hämta mig nununu! De visade din fallskärmsfilm på begravningen, baby. Låtarna som spelades när du var i det blå är så träffande och så Du. ' Baby, don't worry about a thing. Every little thing is gonna be alright.' Jag måste tro på det.
Sophie har varit vid min sida hela helgen, och utan henne hade detta aldrig gått. Theresias och Emmelis familj har även varit väldigt stöttande. Små gester som betyder så oändligt mycket. Även min egna familj har varit en stöttepelare, även om ens föräldrar kan kläcka okänsliga och idiotiska kommentarer eller tankar ibland.
Som Anita sa; det går inte att gå vidare, utan man måste börja om från början.
2 comments:
Eline jag kommer alltid finnas vid din sida! hade du inte varit där hade jag inte klarat det heller. Jag känner precis som dig. Vill inte! Jag känner att jag måste göra som Anita sa. Börja om från början. Kan man det?
Vi börjar om från början. Du & jag. En dag i taget, helt enkelt. Jag tror man kan börja om från början, dom kommer alltid vara med oss ändå. Dom lämnar oss aldrig.
Post a Comment