Monday, 30 March 2009

helgen som varit..

Helgen har bestått av begravningar och det känns så overkligt.
Att se sin älskade kamrats kista i mitten av kyrkan, det gör så grymt ont..

"Theresia är död."
Prästens ord klingar och studsar runt inombords, och jag väntar fortfarande på att höra ditt skratt, få ett sms från dig, se dig komma springades och försvinna i din famn. Jag vill inte att det ska ta slut så här, det får inte vara slut här. Jag vill inte säga farväl. Jag kommer aldrig att släppa taget om dig.
Jag går sönder inombords, jag finns inte utan dig, jag vill inte fortsätta utan dig, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, andas igen älskling..

"Emmeli kommer och hämtar oss när tiden är inne" Enda tanken som snurrade runt i tankarna när prästen sa detta var; kom och hämta mig, kom och hämta mig nununu! De visade din fallskärmsfilm på begravningen, baby. Låtarna som spelades när du var i det blå är så träffande och så Du. ' Baby, don't worry about a thing. Every little thing is gonna be alright.' Jag måste tro på det.

Sophie har varit vid min sida hela helgen, och utan henne hade detta aldrig gått. Theresias och Emmelis familj har även varit väldigt stöttande. Små gester som betyder så oändligt mycket. Även min egna familj har varit en stöttepelare, även om ens föräldrar kan kläcka okänsliga och idiotiska kommentarer eller tankar ibland.

Som Anita sa; det går inte att gå vidare, utan man måste börja om från början.

Sunday, 22 March 2009

and i know you're married, but i've got feelings too.

Och nu sitter man här och försöker motivera sig att göra något vettigt av dagen.
Musiken som flödar ur högtalarna är Marta Wainwright, och hennes röst för mig tillbaka till Hultsfred 2006. Bekymmerlösa dagar i tält, med alkohol, bra musik och bästa vännerna omkring en. Så naiv, dum och ung man var ändå.

Idag blir det tårtkalas för den lilla ögonstenen. När man blickar tillbaka på senaste året/åren så har det gått sjukt fort. Det känns som om det vore igår det lilla knytet föddes, men nej..

Lördagskvällen spenderades med Sophie och Fia, godis och Gino (frukt + riven vit choklad och in i ugnen 10 minuter), Robinson och Highway. Sjukt skönt att prata av sig, och veta att man inte är ensam om att ha dom här känslorna.

Thursday, 19 March 2009

and i get there soon, get there with you

I wanna feel what you feel
I wanna see the things you've seen, do the things you've done
Go where you have been
.. to get closer to you.

Ella, ett år.

lilla hjärtegrynet.

Tuesday, 17 March 2009

Friday, 13 March 2009

and falling is like this..

"mitt liv är lite som glass utan oboy när du är borta, alltför menlöst hjärtat, alltför menlöst. ”

Wednesday, 11 March 2009

min brors humor.

"två förvirrade män stöter ihop på ett varuhus.
-Ursäkta, men jag letar efter min fru.
- Jag också! Hur ser din ut? Vi kanske kan leta tillsammans?
- Hon har långt, brunt svallande hår. Fasta bröst, tight top, kort, snäv kjol. Långa slanka ben och högklackat. Hur ser din ut?
- Skit i henne, Vi letar efter din!"

Sunday, 8 March 2009

Ella, den söta och den snälla.

Dagen spenderades i Tenhult och hos familjen Höijer. Man blir alltid lika förundrad över hennes påhitt och framsteg. Hon kan nu strutta runt i huset, alldeles själv, och hitta på hyss. Trots feber och trötthet var hon på hugget.


Här ser vi Ella, när hon skrattar åt sin far.

Saturday, 7 March 2009

-

minnesstund ikväll, och tårarna slutade inte att rinna. Vackra som fula, nyktra som onyktra bilder visades, men även film från deras fallskärmshopp. Det gjorde gott när man inser att de aldrig varit så lyckliga som de var på deras resa, men ändå är hjärtat krossat av saknad och varje andetag tar emot.

i saw your face in a dream last night.

Ni dök upp i min dröm i natt. Ni skickade sms, ni mådde bra och vi skrattade tillsammans. era bubblande och smittande skratt kändes så nära. Telefonen lös upp i mörkret, med en gloria runt.
Jag såg din bild på displayen, telefonen ringde. Jag fick upp hoppet, tills jag insåg att det bara var en dröm. Det var inte du som ringde. Jag önskar att jag aldrig vaknat, verkligheten gör alldeles för ont.

Friday, 6 March 2009

"du och jag 4life."

Jag ska skicka dig ett brev, och skriva allt och inget.

Jag finner inga ord, bara.
Om jag visste att ni väntade på mig vid någon gyllene port skulle jag inte tveka.

Sunday, 1 March 2009

don't leave me this way..

Det här är bara en mardröm, och jag vill verkligen vakna nu. nunununu.
väck mig!

Hjärtat är i tusen bitar, och tårarna slutar inte att rinna.

Ni skulle ju komma hem! Snälla, säg att ni kommer hem, och mår bra och är hela och andas. Sluta inte att andas, snälla..
Erat liv hade precis börjat, och jag vill inte tro det.

Mötande trafik och våldsam krock, skrev dom.