s.

Idag var ingen munter dag.

Jag jobbar på ett dagis, och en pojke som jag har jobbat med innan dog igår, av hjärnhinneinflammation. Två år gammal, och livet tar slut utan förvarning. Jag kan inte föreställa mig hur föräldrarna måste må. Det är nog det värsta som kan hända en förälder, att ens barn dör innan en själv.

<3

"it's gonna be legendary! PHONEFIVE! you didn't phonefive, did you?! I know when you don't phonefive with me."
- Barney

Dagens fynd.

Det blev en snabbis på Gina Tricot, och jag blev fastnade för den här klänningen, så den blev min.

dagens funderingar..

Jag fick idag ett mycket efterlängtat och oväntat samtal. Mina två kära vänner, som nu är i Australien sen två veckor tillbaka, ringde. Elva minuter av lycka. Jag är otroligt glad för deras skull, och planerar att hamstra pengar för att kunna åka ner till dem. Man ska passa på när man är ung? Precis.

Jag har precis slutat jobbet nu, och jag har kommit underfund med att gungor är underskattade. Teja, en flicka på fyra år, och jag gungade i en bilhjulsgunga, och det pirrade härligt i magen när gungan kom högre och högre upp. Barnasinnet är på topp!

Snart dags att bege sig till staden och se om man hittar något av värde, och äta indiskt med älskade Sophie.

Barney, rödvin och sms

Dagen började med tenta i psykologi, och jag väljer att ignorera hur det gick för mitt välmående. Jag begav mig sedan till Jakob, för film och chill. Sophie kom sedan och det blev pizza, glass, chips, kebabrulle, och choklad. En dag i matens anda helt enkelt. Eftersom Sophies föräldrar var bortresta bestämde vi oss för att leka förkläde, och resan fortsatte till Habo.

En hel drös med sminkade och alldeles för lättklädda femtonåringar med hög musik i bakgrunden mötte oss vid dörren. Det blev mys framför How I Met Your Mother, första säsongen, och jag kan inte få nog av Barney (Neil Patrick Harris). Sophie tog sedan fram en rödvinsbox, och rödvin är bara strävt. Mobilen borde ha fyllelås mot sms, eller vad säger du Sophie?

oz.

Mina tvâ blonda yrväder har nu begett sig söderut, Australien närmare bestämt, och jag saknar dem redan. Tänk att det kan kännas sâ tomt. Jag är glad för deras skull, att se lite annat, fâ andra perspektiv pâ saker och ting. Egentligen vill jag bara att dom vänder och kommer hem igen, men det vore väl lite väl egoistiskt tänk av mig. Det sticker till i hjärtat varje gâng jag cyklar förbi trappan, där vi brukade sitta och filosofera över värdsliga ting, flashbacks gör ont men fâr mig att le varje gâng.