"Honeybun, du är verkligen inte ensam. Jag tänker på dig varje dag ska du veta. Småler bland mina lampor åt våra upptåg och underbara minnen. Jag vet att det låter sjukt corny, men det är så det är haha. Jag saknar dig, jag saknar att kunna prata otvunget med dig, som förstår mig, jag saknar att lufsa över tragiska fredagkvällar och göra ingenting, jag saknar att inte kunna driva skämt alldeles för långt, jag saknar att prata nerdy engelska, jag saknar att ha någon att sönderanalysera saker och ting med, jag saknar någon som förstår alla filmcitat och oneliners, jag hatar att jag är den enda som har ett enormt leende på läpparna så fort hooked on a feeling spelas, jag saknar våra utekvällar, de bästa någonsin, med bara oss två, vid ett bord på någon sylta liggandes ver bordet i skrattkramper för att sedan dra vidare på äventyr (även om vi har förändrats, haha) Jag saknar walkie-talkies. Haha, well I guess you get the picture."
- och inget slår att vara hemma, och det kommer ta emot att åka tillbaka till verkligheten, och jobbet, samtidigt som jag saknar mina små busfrön.
och jag kan inte skriva eller säga hur mycket vissa personer i min omgivning betyder. ni är allt. <3
No comments:
Post a Comment