Ibland känns livet overkligt, jag har allting jag någonsin drömt om. Men ibland dyker det upp saker som tar ner mig på jorden och ännu längre ner i värsta fall.
Jag tycker inte om att vara nummer två. mina bästa vänner åkte till Australien och jag var kvar hemma, utanför deras duo. Det var en väldigt jobbig känsla, de åkte utan mig. När de sedan råkade ut för en bilolycka och omkom gick min värld under. Det fanns och finns fortfarande bara ett sätt att träffa dom igen och jag är 70 år ifrån.
I nuläget hamnar jag ibland utanför i familjen då min sambo har barn sen innan och vi måste handskas med allt vad det innebär. Det är tufft att bara sitta bredvid och se på när mina grabbar ibland mår dåligt över någon som måste finnas i vår närhet i många år. Någon som gärna påminner om forna dagar, gnuggar in en falsk historia, målar upp scenarion som inte stämmer. Det förstör min familjekänsla och det ska det inte behöva göra från någon utifrån som egentligen inte känner oss.
Men jag är så kär i Gustav, i vår familj. Vi gör det bästa av situationen. Livet får gå upp och ner ibland.
