nothing compares to you.

Det finns ingen som Du.
Och Du finns inte mer.
Vad finns då kvar?

Jag är halv utan Dig,
och ingen kommer kunna ta din plats eller
fylla det tomrummet som du lämnade efter dig.

Jag vill inte bära på våra minnen själv..

dagens ella.

loveme.

Det är lustigt hur många tankar man kan ägna åt en person, hur mycket man kan komma att tvivla på sig genom att den andra personen inte svarar eller lever upp till de förväntningar man hade. Jag är trött på att bli besviken, sviken och känna mig vilse. Jag vill känna mig hemma hos någon, någon som känner mig utan och innantill, vars kramar och tröstande ord kan få alla bekymmer i världen att blekna i jämförelse.

vilka idioter det finns. & don't look all innocent pal!

Min kära mor och jag satt nyss och kollade på lyxfällan, som går på trean.
Denna gången handlade om två ungdomar på 20 respektive 22 år, som hade 625 000 kronor i skuld, och hade hamnat hos kronofogden. "Nej men vi har inte öppnat våra räkningar på 6 månader, men köpt ny bil, hund och ny lägenhet". EN HALV MILJON I SKULD!

Ibland undrar man vad folk tänker med egentligen.

På tal om idioter, jag har försökt förstå mig på vissa pojkar nu men har insett att det inte går, eller att det inte finns något att förstå egentligen. Varför är det så svårt att höra av sig, om man nu bryr sig så mycket? REALLY?!

never.

i know i'll rise tomorrow

Det är rätt mysigt med hösten.
Gula & röda löv, mörkret som faller, tända ljus och varm choklad för att värma en.

Min norrlandsguld är hemma denna veckan, hon spenderar dock mycket tid med sin lover till fästman, men det är förståeligt - tösen är ju förälskad & kär.
Hon förlovar sig, och jag skaffar katt, fin balans.

Nu blir det en promenad i höstmörkret, rensa tankarna, fylla på busskortet och njuta av musiken i öronen medan man får motion.

ella & charlie.

she follows me around

Du hvisker mit navn som ingen har gjort det før

det händer inte så mycket just nu, min vecka innehåller mest jobb och charlie, hosta, öronont och förkylning. Pizza & sofie har också hunnits med, alltid lika underbart att sitta och fnissa åt ingenting.

Jag har mest legat som en strandad val i soffan framför tvn efter jobbet, med charlie sovandes och spinnandes på magen.

Det är en rätt bra taktik för att tänka på annat, jobba varje dag i veckan, men jag vill inte tänka mer just nu, det räcker med vetskapen om att du fyller år, om att det är två år sen jag kramade om dig sist. Om du bara visste...

NU: grey's och mys med charlie.

tösen växer.

i'll see you soon, mon coeur.

Jag fick höra igår att min bakgrundbild på mobilen är vacker, och "du ler säkert varje gång du ser den".

Du är vacker, älskling, även om du aldrig insåg det själv.
Jag har så svårt att släppa taget, att gå vidare - för att du saknas.
en dikt satte alla ord som behövs på plats.

"Sluta inte skratta åt våra gemensamma små skämt.
Skratta som vi alltid har gjort.
Var med mig, le mot mig, tänk på mig.
Låt mitt namn alltid finnas med er där hemma.
Uttala det som om ingenting har hänt, sorglöst.
Utan spår av skuggor.

Låt livet gå vidare med samma innebörd som tidigare.
Det går vidare därför att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.

Varför skulle du sluta tänka på mig för att du inte längre kan se mig?

Jag väntar på dig någonstans väldigt nära.
Allt är väl"
- Elin Hejdenberg.

i've got charlie.

love is not a victorymarsch.

Jag försöker förstå mig på världen, men jag känner mig bara vilsen.
Personerna som gjort att jag känt mig trygg, har flytt hundratals mil ifrån mig, och verkar leva sina liv bekymmerslöst medan varje dag här är en kamp.

Jag har för höga tankar om folk.
Varför skulle du fortsätta bry dig om trasiga mig, nu när du själv är hel igen?
jag lyckas alltid försvinna någonstans på vägen.

my poor baby

det känns som om oktober kommer gå i snigelfart förbi.
Mycket händer men ändå ingenting.
det första mötet kanske blir det enda mötet, det lilla livet kanske inte klarar sig.
Han som skulle vara mitt lilla ljus i höst, den lilla pälsbollen.

en dag i taget, eller hur var det nu?

hold me closer and i'll feel no pain.

At the end of the day, when it comes down to it, all we really want is to be close to somebody. So this thing, where we all keep our distance and pretend not to care about each other, is usually a load of bull. So we pick and choose who we want to remain close to, and once we've chosen those people, we tend to stick close by. No matter how much we hurt them, the people that are still with you at the end of the day - those are the ones worth keeping. And sure, sometimes close can be too close. But sometimes, that invasion of personal space, it can be exactly what you need.