BOY,YOU`RE USELESS.

it`s not your lungs this time, it`s your heart that holds your fate.

& jag mâste sluta drömma om dig.

och det är nu man inser vilken idiot man är som faller för alla lögner.

(men ändâ saknar jag dig)

pluie du coeur.

mejl frân pappsen:
" Bry dig inte om att köpa massa julklappar, det räcker om du köper till mig, hahaha! Kom till skyttevägen och lât oss bara koppla av, inte springa runt till alla kompisar, endast ett par räcker, eller ett fâtal. "

Jag har alltid älskat min fars humor.
men syftet med att âka hem är att träffa alla (!) jag saknar, även om det är lite ângestkänslor inför det just nu.

och varför känner jag mig träffad av dina ord? och det gör rysligt ont.

nästa helg är det iallafall ikea med anita och mormor, ska bli mysigt.

picking up the pieces of the wreck you went and left.

och jag önskar att fjärilarna i magen kunde dö.

i need you like a heart needs a beat.

" du är sâ duktig med barnen. de är nog trötta efter en hel termin i skolans värld. det blir skönt för dig att vila i det kalla sverige. här är det sig likt. fast pappa jobbar med vardagsrummet. fâ se om du kommer att känna igen dig. men ditt rum är redan iordning. fattas bara prinsessa. det är inte mânga dagar kvar. köp inte julpresenter. för alla hemma även kompisar, den bästa presenten är du. koppla av och ladda upp. älskar dig. du är en toppen tjej. ses snart."
- att ett sms frân ens moder kan beröra sâ mycket..

En idè att utforska sina rötter, och pâ sâ sätt kunna umgâs mer med den franska sidan av släkten tycktes vara en bra idè, men jag anade aldrig att hemlängtan kunde vara sâ stark.
det är egentligen hemskt att räkna dagar, för de verkar aldrig minska i antalet.

Jag ska nu försöka blogga lite, fâr se det blir nâgot bra resultat.

mitt "jobb" är tvâ smâ pojkar, vid namn ethan och jordan. fyra och tre âr gamla. Att man kan vara SÂ jobbig i den âldern, det hade jag aldrig gissat. men alla har vi vâra kriser, i guess.
dagens händelse för jordan var: att lâsa ute eEine när hon ska starta bilen för att värma upp den. och det är minus tvâ grader pâ morgonen nu, och det uppskattades inte av Eline, nej.

Jag har kommit underfund med att vart jag än är, kommer jag alltid att sakna nâgot. När jag är här, i frankrike, vill jag inget hellre än att âka hem, men när jag väl är hemma i sverige, längtar jag tills jag âker tillbaka. det är knäppt.

Det här är mitt försök till en blogg, vilket fröken green inspirerade mig till. och jag saknar henne sâ otroligt mycket. jag är halv utan er.